Jösses! Tror jag kan ha haft en av de roligaste dagarna i mitt liv. Jag har försökt skriva ett inlägg här innan men kommer inte riktigt fram med något. Kan bara skriva att publiken var toppen och att efterfesten var otroligt rolig. Alla var toppen och att jag hoppas att ni gillade showen, fler kommer! Rock on dudes and dudas!
Efter en vecka repandes (Mån-Lör) x 3 timmar(minst) så tyckte vi att vi förtjänade en veckas semester. Så här ligger jag nu i en säng med en dator som inte ens är min. Men längtar till nästa vecka då vi är tillbaka i replokalen för att repa in våra egna låtar för att snart ta oss till studion!
Men innan dess ska vi såklart ha premiär för vår älskade rockklubb! Den 3 Okt 2009 är det kickoff för rockklubben som hålls på Spisen. Slitit röven av oss har vi gjort! Studiobesök hos Distortion eftersom de ska ha anordna Star Rats spelning på fredag, blir nog kul!
Så, rockklubb, spela in musik, bartenderskola om två veckor exakt idag!
Stay tuned!
Rock on!
måndag 21 september 2009
lördag 19 september 2009
Nervösitet inlägg.
Vänner.. blivande vänner.. Har inte mycket att säga, ikväll kommer vi, med er alla, röja skiten ur publiken!
Ät röv.
Ät röv.
måndag 14 september 2009
Skitig och stressad.
Då börjar man skriva igen, inte lika sent som jag brukar skriva dock. Här sitter jag och är arbetslös med den akustiska gitarren i handen. Har fortfarande några tusen kvar på lönen efter sommaren. Kanske borde söka ett jobb, börjar visserligen bartenderutbildning.. om 20 dagar. Känns som jag är väldigt stressad, även fast jag inte har något att stressa över egentligen.
Jag spelar låtarna vi ska uppträda med, övar, lyssnar, spelar in. Vad mer kan man begära? Har precis lagt från mig the heroin diaries som är en återspegling av Nikki Sixx år från hans värsta knarkartid '86-'87. Jösses, aldrig börja med den hårda skiten, det låter farligt.
Stressen jag känner av retar mig lite, har egentligen ingenting jag behöver vara stressad för, förutom spelningen, känns som jag borde göra mer än jag gör. Men på något sjukt sätt är jag så jävla säker på att vi kommer slå igenom inom ett år. Detta även fast vi inte har haft vårt första officiella gig.
Jag älskar det här. Älskar det, älskar vännerna som stöttar en inför gig! Som tycker det är roligt att man gör något...
Gör något? Men jag är ju arbetslös, jag har skrivit en vettig text till bandet. Näst intill resterande har Denkan fixat, någon text av Mange också. Känns ibland som man inte försöker tillräckligt, men det ska fanimig världen veta. Jag engagerar mig så mycket jag bara kan. Sen är det faktiskt så att jag älskar att lira den jävla sköna rock 'n roll som Denk lirar ihop för att sen lära oss i replokalen. Jag vill inte spela min egen, då blir det alldeles för enkel och tråkig rock. Enkel rock är skön, men det måste ha något speciellt.
Vet inte om ni märker det, men jag har mycket att tänka på, vill berätta allt men det kan jag inte. Ordentligt mycket. Från alla låtar, till låtidéer, till framtidsplaner och skivsläpp. Ja, allt. Jag har min vision. Den ska fan i mig uppfyllas!
Jag hoppas bara den uppfylls med Sticky Dirt, för jag älskar fanimig dom.. Även om de är ena jävla idioter, dock roliga idioter. Skönt att vi har blivit bättre allihopa. Idag efter repet hoppas jag de två nya låtarna sitter, fast det kanske blir lite svårt eftersom vi inte lirat Bratelicious än.. Undrar vad Mange tycker om att vi testar den egentligen, fast jag tror nog det är lugnt..
Har fortfarande mycket att skriva, men jag sparar det till mina tankar. Vi ses på lördag! Gratis gig @ kulturnatten Lund, bankgatan! Glöm inte kolla Myspace eller Facebook för nya gig.
Rock on!
Jag spelar låtarna vi ska uppträda med, övar, lyssnar, spelar in. Vad mer kan man begära? Har precis lagt från mig the heroin diaries som är en återspegling av Nikki Sixx år från hans värsta knarkartid '86-'87. Jösses, aldrig börja med den hårda skiten, det låter farligt.
Stressen jag känner av retar mig lite, har egentligen ingenting jag behöver vara stressad för, förutom spelningen, känns som jag borde göra mer än jag gör. Men på något sjukt sätt är jag så jävla säker på att vi kommer slå igenom inom ett år. Detta även fast vi inte har haft vårt första officiella gig.
Jag älskar det här. Älskar det, älskar vännerna som stöttar en inför gig! Som tycker det är roligt att man gör något...
Gör något? Men jag är ju arbetslös, jag har skrivit en vettig text till bandet. Näst intill resterande har Denkan fixat, någon text av Mange också. Känns ibland som man inte försöker tillräckligt, men det ska fanimig världen veta. Jag engagerar mig så mycket jag bara kan. Sen är det faktiskt så att jag älskar att lira den jävla sköna rock 'n roll som Denk lirar ihop för att sen lära oss i replokalen. Jag vill inte spela min egen, då blir det alldeles för enkel och tråkig rock. Enkel rock är skön, men det måste ha något speciellt.
Vet inte om ni märker det, men jag har mycket att tänka på, vill berätta allt men det kan jag inte. Ordentligt mycket. Från alla låtar, till låtidéer, till framtidsplaner och skivsläpp. Ja, allt. Jag har min vision. Den ska fan i mig uppfyllas!
Jag hoppas bara den uppfylls med Sticky Dirt, för jag älskar fanimig dom.. Även om de är ena jävla idioter, dock roliga idioter. Skönt att vi har blivit bättre allihopa. Idag efter repet hoppas jag de två nya låtarna sitter, fast det kanske blir lite svårt eftersom vi inte lirat Bratelicious än.. Undrar vad Mange tycker om att vi testar den egentligen, fast jag tror nog det är lugnt..
Har fortfarande mycket att skriva, men jag sparar det till mina tankar. Vi ses på lördag! Gratis gig @ kulturnatten Lund, bankgatan! Glöm inte kolla Myspace eller Facebook för nya gig.
Rock on!
söndag 13 september 2009
Once, twice..
.. a hundred times!
Nu går det bra, allt flyter. Lite stressad när jag tänker att det bara är sex dagar kvar och vi precis satt ihop Nymphomania girl ordentligt och behöver en låt till.. Ja jösses. Förutom detta har Denkan köpt hem studioprylar för ~7k. Så lite inspelningar blir det väl med tiden också, fucking lovely!
Utöver detta har vi runt 12 låtar som vi kan göra något vettigt av, vilket kommer vara den stora koncentrationen efter spelningen. Ja, jag ser fram emot kulturnatten och lira. Men jag ser nog lika mycket fram emot att skriva klart våra egna låtar och få allting och gå ihop ordentligt. Första demon, första singeln, första albumet, första platinumalbumet....
Ja, vi är på gång, låt det fortsätta såhär. För övrigt så har vi fruktansvärt jävla roligt! Tack för allt stöd dudes and dudas!
Rock on!
Nu går det bra, allt flyter. Lite stressad när jag tänker att det bara är sex dagar kvar och vi precis satt ihop Nymphomania girl ordentligt och behöver en låt till.. Ja jösses. Förutom detta har Denkan köpt hem studioprylar för ~7k. Så lite inspelningar blir det väl med tiden också, fucking lovely!
Utöver detta har vi runt 12 låtar som vi kan göra något vettigt av, vilket kommer vara den stora koncentrationen efter spelningen. Ja, jag ser fram emot kulturnatten och lira. Men jag ser nog lika mycket fram emot att skriva klart våra egna låtar och få allting och gå ihop ordentligt. Första demon, första singeln, första albumet, första platinumalbumet....
Ja, vi är på gång, låt det fortsätta såhär. För övrigt så har vi fruktansvärt jävla roligt! Tack för allt stöd dudes and dudas!
Rock on!
måndag 7 september 2009
En resa tillbaka och fram igen!
Hej! Vi är ett gäng glada grabbar som har massa skicklighet. Men den turen vi har haft dom här 8-9 månaderna är galen, bara galen "Vadå tur?" kanske ni frågar er! Men då ska jag ge er några exempel på turen vi har haft!
Vi börjar vår resa i Januari 2009 då vår första sångare, Johan Bergren, åker iväg till Australien i ett år. Skit händer, vi testar en av våra vänner, funkar inte. Vi blir lacka på att ingenting funkar längre så vi skiter i att leta sångare och tar det som det kommer! Under den här tiden skrälar jag i bandet som nu hette Dampnalle.
Helt plötsligt börjar det vända lite. Min och Denkans bror, Geten, fyller 25! Han ska såklart ha fest och vi måste spela! Sagt och gjort, vi börjar repa in oss inför spelning, fortfarande jag som sjunger. Sen kommer problemet:
- Vi behöver utrustning
Sjukt bull läge, vi har inte pengar att hyra in. Så vi går snällt in till vårt älskade hjälpmedel, Lasse, för att fråga om vi får låna. Såklart fixar Lasse detta till oss (innan detta har Lasse redan fixat bättre tider till repen till oss)! Han lånar oss rubb och stubb, bokar upp en lokal under en hel helg och vi får välja vad vi behöver ha med oss. Thank you lord for Lasse! Thank you lord for saving us!
Turen fortsätter..
Med en spelning i ryggen går vi in i replokalen igen, ärligt talat så börjar vi bra. Men efter en veckas rep så blir det segt, vi står fortfarande och spelar samma låtar hela tiden. Så vi beslutar att vi måste börja skriva nytt och ta tag i detta ordentligt igen! Sagt och gjort! Jag minns inte om vi skrev Bitch slap my heart innan eller efter repningen. Tyvärr minns jag inte heller om Track X skrev innan eller efter. Men vad jag vet så började vi komma igång i alla fall. Vi fick ihop lite låtar, tog några nya covers, det kändes bra. Men det var fortfarande något som fattades (det var inte ölen, den var med hela tiden).
Med en gilla-läget känsla i kroppen drog jag ut med min kära vänner från min dåvarande klass. Efter ett gäng öl, en jd och några white russian så var man lagom berusad och social. Det kom ett gäng och vi började snacka som världens bästa polare! Vet inte riktigt hur det gick till men på något sätt kom vi in på att jag hade ett band. Det som var roligt var att killarna jag snackade med sa till mig "men Johannes sjunger skitbra, du måste höra honom och hans kompis köra!". De började köra en låt som jag kände igen lite smått sen ett youtubeklipp. Jag tyckte det lät skönt och bra! Men klarar han av att sjunga hos oss?
Det roliga var att jag slog slag i saken, frågade om han ville komma förbi och köra lite. Det ville han, redan nästa vecka var han inne och provade lite olika låtar, det lät bra, vi diskuterade fördelar och annat. Men det var inte bara sjungandet som drog mig i nacken.
Vad i helvete liksom! Killen kommer in i en replokal och lyser, killen har replokalkänsla (motsvarighet på scenkänsla, fast i en replokal). Det var sweet! Dock har inget varit så sweet som när han första gången drog refrängen ordentligt på "Thank god for jack daniels" med Sex Slaves Denna mannen heter Johannes och kommer välkomnas ordentligt i helgen!
Så, nu har vi haft tur med utrustning, vi har börjat skriva eget ordentligt, gott jobb Denk! Det låter kanske inte så mycket i era öron men turen var ju förstås inte slut och det är den antagligen inte nu heller.
Lasse, vårt hjälpmedel i replokalen, frågade om vi ville ha en spelning på kulturnatten. Det visade sig att det var runt 40 band anmälda och de tog in 18 stycken. Fick vi platsen? Det får ni veta nästa inlägg!
Hoppas ni fick en inblick i vårt älskade liv! Ses på Ullevi om sex månader!
Vi börjar vår resa i Januari 2009 då vår första sångare, Johan Bergren, åker iväg till Australien i ett år. Skit händer, vi testar en av våra vänner, funkar inte. Vi blir lacka på att ingenting funkar längre så vi skiter i att leta sångare och tar det som det kommer! Under den här tiden skrälar jag i bandet som nu hette Dampnalle.
Helt plötsligt börjar det vända lite. Min och Denkans bror, Geten, fyller 25! Han ska såklart ha fest och vi måste spela! Sagt och gjort, vi börjar repa in oss inför spelning, fortfarande jag som sjunger. Sen kommer problemet:
- Vi behöver utrustning
Sjukt bull läge, vi har inte pengar att hyra in. Så vi går snällt in till vårt älskade hjälpmedel, Lasse, för att fråga om vi får låna. Såklart fixar Lasse detta till oss (innan detta har Lasse redan fixat bättre tider till repen till oss)! Han lånar oss rubb och stubb, bokar upp en lokal under en hel helg och vi får välja vad vi behöver ha med oss. Thank you lord for Lasse! Thank you lord for saving us!
Turen fortsätter..
Med en spelning i ryggen går vi in i replokalen igen, ärligt talat så börjar vi bra. Men efter en veckas rep så blir det segt, vi står fortfarande och spelar samma låtar hela tiden. Så vi beslutar att vi måste börja skriva nytt och ta tag i detta ordentligt igen! Sagt och gjort! Jag minns inte om vi skrev Bitch slap my heart innan eller efter repningen. Tyvärr minns jag inte heller om Track X skrev innan eller efter. Men vad jag vet så började vi komma igång i alla fall. Vi fick ihop lite låtar, tog några nya covers, det kändes bra. Men det var fortfarande något som fattades (det var inte ölen, den var med hela tiden).
Med en gilla-läget känsla i kroppen drog jag ut med min kära vänner från min dåvarande klass. Efter ett gäng öl, en jd och några white russian så var man lagom berusad och social. Det kom ett gäng och vi började snacka som världens bästa polare! Vet inte riktigt hur det gick till men på något sätt kom vi in på att jag hade ett band. Det som var roligt var att killarna jag snackade med sa till mig "men Johannes sjunger skitbra, du måste höra honom och hans kompis köra!". De började köra en låt som jag kände igen lite smått sen ett youtubeklipp. Jag tyckte det lät skönt och bra! Men klarar han av att sjunga hos oss?
Det roliga var att jag slog slag i saken, frågade om han ville komma förbi och köra lite. Det ville han, redan nästa vecka var han inne och provade lite olika låtar, det lät bra, vi diskuterade fördelar och annat. Men det var inte bara sjungandet som drog mig i nacken.
Vad i helvete liksom! Killen kommer in i en replokal och lyser, killen har replokalkänsla (motsvarighet på scenkänsla, fast i en replokal). Det var sweet! Dock har inget varit så sweet som när han första gången drog refrängen ordentligt på "Thank god for jack daniels" med Sex Slaves Denna mannen heter Johannes och kommer välkomnas ordentligt i helgen!
Så, nu har vi haft tur med utrustning, vi har börjat skriva eget ordentligt, gott jobb Denk! Det låter kanske inte så mycket i era öron men turen var ju förstås inte slut och det är den antagligen inte nu heller.
Lasse, vårt hjälpmedel i replokalen, frågade om vi ville ha en spelning på kulturnatten. Det visade sig att det var runt 40 band anmälda och de tog in 18 stycken. Fick vi platsen? Det får ni veta nästa inlägg!
Hoppas ni fick en inblick i vårt älskade liv! Ses på Ullevi om sex månader!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
